Mänsklighet på jobbet
Det pratas mycket om AI just nu, så som motpol tänkte jag
skriva lite om mänsklighet. Ibland får jag känslan av att vi försöker agera som
maskiner på jobbet: vi ska göra saker utan fel, likadant och förutsägbart. Men
om du frågar en patient med en allvarlig sjukdom om hen vill få diagnosen av en
människa eller en maskin, väljer nog de flesta en människa. Och även i enklare
ärenden, som vanlig support, föredrar många fortfarande ett mänskligt
bemötande.
Jag tror också att mycket av det som motiverar oss och
får oss att må bra på jobbet är den mänskliga delen, interaktionerna. Även om
den mänskliga oförutsägbarheten skapar frustration, skapar den också variation
och glädje.
Så vad är det som gör oss mänskliga? Empati,
oförutsägbarhet, humor? Det är förstås väldigt komplext, men jag skulle hävda
att en del av svaret ligger i något som språkmodeller har svårt att replikera:
en kropp. Kroppen är full av system som samverkar och ibland drar åt olika
håll, och som i varje stund påverkar både kroppen och hjärnan. Dessa system
kommunicerar ofta via hormoner och signalsubstanser, kemiska budbärare som
påverkar humör, beslut och reaktioner.
Det finns många av dem, och de påverkar oss på olika
sätt. Här är de vanligaste, med den populärvetenskapliga beskrivningen man
oftast stöter på. Hur väl de beskrivningarna håller kommer jag att granska i
kommande artiklar.
Hormonerna – den populära versionen
Oxytocin – "kärlekshormonet"
Kallas ofta må bra- eller kärlekshormonet. Det sägs triggas av närhet, beröring
och kramar, skapa trygghet och stärka band mellan människor. Det har också
kallats "tillitshormonet", eftersom en uppmärksammad studie från 2005
visade att det ökade tilliten mellan främlingar.
Serotonin – "statushormonet"
Kallas ibland lyckohormonet, och i vissa sammanhang statushormonet. Det sägs
styra humör och självkänsla och hänga ihop med var vi befinner oss i den
sociala hierarkin. Den bilden har bland annat spridits via berättelsen om
hummer och rangordning.
Vasopressin – oxytocinets syskon
Mindre känt, men kemiskt nära släkt med oxytocin. Det reglerar kroppens
vätskebalans, men kopplas också till lojalitet, parbildning och viljan att
skydda det som är "vårt". Ibland kallas det populärt trohetshormonet.
Kortisol – "stresshormonet"
Frisätts när vi upplever hot eller press och gör oss redo att agera. På kort
sikt är det livsviktigt och hjälper oss att prestera. Långvarigt förhöjda
nivåer förknippas däremot med utmattning, sämre sömn och nedsatt immunförsvar.
Adrenalin – "kamp-eller-flykt-hormonet"
Kroppens snabbaste larmsystem. Inom sekunder ökar pulsen, andningen blir
snabbare och musklerna laddas för att slåss eller fly. Det är adrenalinet som
ger hjärtklappning före en presentation och "kicken" vid en deadline.
Kortisol tar över om stressen håller i sig. Adrenalin har en nära släkting,
noradrenalin, som skärper fokus och uppmärksamhet.
Dopamin – "belöningssubstansen"
Omtalat i samband med sociala medier, likes och "dopaminkickar". Det
kallas ibland beroendehormonet, men handlar egentligen om belöning och
motivation: det som får oss att vilja ha och sträva efter något, oavsett om det
gäller mat, beröm eller en notis i telefonen.
Endorfin – "kroppens eget morfin"
Frisätts vid träning, skratt och gemenskap. Det dämpar smärta och ger välbehag,
och det är endorfinerna som brukar få äran för "runner's high". Det
sägs också binda samman grupper som skrattar eller rör sig i takt tillsammans.
Testosteron – manligt könshormon
Förknippas med tävlingsinstinkt, dominans, risktagande och självförtroende. Ett
populärt råd har varit att "power posa" en stund före ett viktigt
möte för att höja testosteronet.
Östrogen – kvinnligt könshormon
Påverkar bland annat humör, energi, minne och social förmåga, och varierar över
menscykeln och livet. Det förknippas populärt med empati och känslighet.
Notera att båda könen har en blandning av testosteron och
östrogen, och nivåerna är individuella. Så låt oss inte dra alla män eller alla
kvinnor över en kam. Generellt har män mer testosteron och kvinnor mer
östrogen. Mäns testosteron sjunker gradvis med åldern, medan kvinnors östrogen
sjunker kraftigt vid klimakteriet.
Spelar det här någon roll på jobbet?
Hur mycket dessa ämnen påverkar oss på arbetsplatsen är en
intressant fråga. Det finns till exempel studier som visat att män tar större
risker och tänker mer kortsiktigt i närvaro av, eller efter att ha sett bilder
på, attraktiva kvinnor.
Men här finns också mycket myter. Flera av de mest citerade
hormonstudierna har inte gått att upprepa, och mycket av det som sägs om
"dopaminkickar" och "lyckohormoner" är metaforer snarare än
mätningar.
Och vad händer med allt detta när mötet flyttar in i en
skärm, eller när kollegan på andra sidan är en AI-agent?
Det här kommer i serien
I de kommande artiklarna tar jag ett hormon i taget. Jag
beskriver hur det fungerar på en populärvetenskaplig nivå, kopplar det till
arbetslivet och kontrollerar vad som faktiskt är belagt i vetenskapliga
studier.
- Kortisol
– Kroppen vet när du blir bedömd, även på Zoom - Oxytocin
– Tillitshormonet som inte riktigt levererade - Dopamin
– Notiser, beröm och belöningssystemet - Endorfiner
– Skrattet vid fikabordet, kontorets underskattade infrastruktur - Serotonin
– Nej, din status sitter inte i serotoninet - Testosteron
och östrogen – Power posing, replikeringskrisen och könshormonerna - Adrenalin
och vasopressin – Pulsen i Teams-mötet - Avslutning
– Kan en AI-kollega ge oss samma kemi som en människa?